Energibubblan

På senaste tiden har det inte hänt sådär jättemycket lajbans. Jag var på en middag i veckan med min nya inneboende Eric som flyttar in i april. Spännande kväll då de hade ett matlag och jag var kvällens okända gäst. Väldigt trevlig kväll och jag tackar Eric som bjöd med mig på detta. Stort pluspoäng! Efter några lite deppigare dagar har mitt humör strålat med solen idag. Efter en halvdag i skolan, en snabbvisit hos läkaren och 90 min på gymmet tog jag och Linn en härlig promenad i solskenet. Det är vår! På vägen tillbaka svängde jag förbi Ica och hämtade ut ett okänt paket. Det var min saknade flickvän som skickat mig ett slags dagensord-grej med massa imponernade och smarta engelska ord. Är det någon hint? Jag får se till att öva upp mig innan hon kommer till sommaren så jag kan imponera henne på något sätt. Hittills har det kanske inte gått kanon :P

Just det ja, jag måste ju berätta! I tisdags slog Emil vad med mig om att det inte skulle snöa mer i år då det var plusgrader och soligt ute. Natten till onsdag kom det givetvis snö och jag är nu en öl rikare! Emil är egentligen smart, men han har sina stunder!

Nu ska jag äta middag här hemma i min lägenhet. Kyckling fylld med salami och mozzarellaost, hoppas det kommer smaka lika bra som det ser ut! Trevlig kväll!

Ja det där med att driva en blogg. Anledningen att jag valde at börja använda denna blogg igen var ju för min resa till Australien. Nu är den som sagt över och jag har kommit in i vardagslivet här i Uppsala. Den senaste tiden har det inte hänt sådär jättemycket utöver studierna. Studierna som efter några år faktiskt går på heltid! För första gången under min universitetstid är jag i skolan 40 timmar i veckan (i alla fall på frund av studier) även de veckor då det inte är tentaperiod, ofta mer än så. Det är inte tuffare än innan, bara mer att göra med alla projekt, duggor och PM hela tiden. Jag läser nu år fyra av fem och det innebär att kurserna är lite mer inriktade mot det jag faktist vill läsa. Mina kurser just nu heter Hållfastighetslära (en kurs alla ingenjörer borde läsa enligt mig), Vindkraftsteknik och Energisäkerhet i det lokala och globala energisystemet. I veckan är det dags för första tentan och det känns väl okej, man börjar ju bli van efter några år.

Får man säga så till sig själv? Nu är jag i alla fall tillbaka här i Uppsala och har redan kommit in i gamla vanorna. Att komma tillbaka var rätt tuft på många sätt. En dugga att plugga till i en kurs jag inte påbörjat, tusen adminastrativa saker med boende, skola och annat. Jag fick packa upp alla gamla saker och pyssla här hemma. Okej, det är väl kanske inte så farligt, men det var en stor omställning från ett spartanskt liv down under. Att inte få träffa min flickvän som jag träffat nästan varje dag där nere var och är jävligt tufft, kanske det tuffaste med att komma hem. Men så har ju träffat massa gamla vänner igen och det är alltid kul! Inte så jättemycket verkade ha hänt. En del par att delat på sig och jag har aldrig tidigare haft så många vänner som går på dejter som nu, men det är mest bara roligt att höra om.

Nu sitter jag på flygplatsen i Beijing och har en Kinastämpel i mitt pass. Det känns lite konstigt då vi bara varit här i terminal 3, men ändå! Som alltid när man reser mellan tidszoner är det bra att ha en plan för hur man ska anpassa sig till den nya tiden. Då Australien just nu ligger 10 timmar före Sverige var planen att hålla sig vaken hela flygresan till Beijing och sova på flygplatsen. Det skulle betyda att vi sov under Svensk natt och därmed borde vara i någorlunda fas när vi kommer fram. Jonatan, mästaren på att sova, fixade detta finfint! Han höll sig vaken större delen av flygresan hit (vilket var under ”vår” natt) och sover nu som en stock. Själv såg jag en film på flyget och däckade sedan. Efter fyra fem timmars sömn vaknade jag igen. När vi landat och tagit oss igenom alla kontroller gick vi ock la oss igen. Typiskt nog kunde jag inte sova och är nu uppenbarligen vaken.

 

Så vad kan man göra på en flygplats i Beijing? Ja man kan köpa billig alkohol har jag insett! Man kan också köpa kaffe på Starbucks och köpta Kinesiska sovenirer. Om man har mycket energi kan man ju vandra genom hela terminalen. Det tar uppskattningsvis en och en halv timme.

 

Nu ska jag försöka sova en stund innan vi går på planet. Tiden i kroppen är helt knasig, men om man behöver sömn borde man ju kunna sova. Man kan ju hoppas på det i alla fall.

 

Tjingtjong!

Ja nu är det sista dagen på denna sidan jorden för ett tag. Jag och Jonatan flög i förrgår tillbaka till Australien för en tvådagars mellanlandning innan vi ska fortsätta hemmåt ikväll. Våra två veckor i Nya Zeeland har varit fatastiska. Vi bodde hela tiden i staden Queenstown som är en stad som består av en väldans massa turister. Det är i närheten av Queenstowns som de säger att Bungy Jumpen uppfanns och det är där som de flesta äventyrare drar sig. I Queenstown kan du prova forsränning, åka med jetbåtar, hoppa fallskärm och bungy jump, se natur och vandra. Antalet adrenalinsporter i den staden är väl ungefär lika många som totala antalet sporter i Sverige. Nästan i alla fall. Vi har under vår tid där sett Mileford Sound som var helt otroligt! Det var som att befinna sig i ett vykort konstant! Vi har också vandrat på bergen kring Queenstown och jag har sprungit de kanske jobbigaste löparrundorna i mitt liv upp och ner för bergen. Vi åkte en jättestor gunga över en dal. Jag slängde mig ut för en kant med ett gummiband runt fötterna och föll 134 meter innan jag studsade upp igen. Vi har också kollat in stadens nattliv vilket var häftigt. I Queenstown kan man gå ut varje dag, även om vi nöjde oss med fem. Vi träffade givetvis massa människor och tiden på vandrarhemmet är ett minne för livet. En galen Australiensare drog oss med på en pubrunda och en annan full Nya Zeeländare körde oss sista dagen till flygplatsen. Det var ett äventyr och minne för livet helt klart!

 

Nu befinner jag mig i Newcastle hemma hos Casey som jag måste säga hejdå till. Min tid i Australien är över för nu och jag vill givetvis inte här ifrån. Livet här har varit så underbart och enkelt. Att komma hem till ett mörkare Sverige och allt jag måste ta tag i där är i skrivande stund nästan skrämande läskigt. Men jag antar att det är som de säger, ”All good things must come to an end”. Inte för att jag tror att livet hemma kommer bli dåligt, men jag trivs med att vara på resande fot och känner mig inte riktigt klar med denna resan. Förhoppningsvis blir det fler resor i framtiden!

 

Nästa gång jag skriver befinner jag mig antingen på en flygplats i Bejing eller hemma i Sverige. Vi får se!

 

Later aligator!

Nytt år och nya händelser! Jag brukar vid varje nyår gå tillbaka i huvudet och försöka tänka på vad som har hänt under året som passerat. I år är det verkligen kul för jag skulle nog säga att detta är det kanske bästa året i mitt liv hittills! Det är så mycket som hänt och förändrats. För precis ett år sedan var jag i London för att fira nyår. Det nyårsfirandet blev lite annorlunda, men jag kommer iaf ihåg det! Att fira nyår utomlands ska bli min nya grej. Jag är ju utomlands i år igen och nästa år kan jag mycket väl vara i Kanda på grund av Casey.  Hur det blir året efter det vet väl ingen, men det finns många ställen att se i världen!

 

Så vad har du hänt detta år? Ja, jag har till en början gått upp en jäkla massa i vikt. Förra året var jag lite väl tunn och jag vill ändra på det i år. Nu väger jag 20 kilo mer än vad jag gjorde 356 dagar sedan. Som tur är har jag varit lite hurtig under året så all viktuppgång är inte ohälsosam.  Kanske borde satsa på beach 2012? I vanliga fall satsar jag alltid på beach 2015 eller något......vi får se!

 

Förr våren försvann snabbt. Tentorna gick bra allesammans och projektarbetet under våren var lärorikt. Valborg firades på en flotte i Fyrisån i år igen och vi överlevde allesammans. Utöver studierna jobbade jag med vågkraftverk och det blev min heltidsysselsättning över sommaren. Tillsammans med Linnea jobbade jag större delen av sommaren och stortrivdes i den varma verkstaden. Aldrig förr har jag haft ett så givande och roligt jobb. Aldrig förr har jag lärt mig så mycket heller. Kul!

 

När sommaren var över satte jag och Jonatan oss på planet hit till Australien och på timmen en vecka efter att planet lyft från Sverige träffade jag Casey för första gången. Resten är, som de säger, historia!

 

Det där var minst sagt en kortversion, men ändå. Hur jag ska toppa detta år vet jag inte, men jag är övertygad om att mycket oförutsett kommer hända. Jag misstänker att jag kommer behöva flytta och var det blir i så fall får ödet bestämma, det blir nog bra!

 

Hoppas erat år varit lika bra som mitt. Om inte så kan ni ju lugna er med att det kommer ett nytt nu och det kanske blir just erat år!

 

Innan jag säger hejdå ska ni få se min nya bok jag fått som jag lovat!

(Under gårdagen köpte jag givetvis några pennor som matchar boken, men de kom inte med på bild.)

 

Tjohej på er där hemma!

Jag vet inte om ni ser så stor skillnad, men jag ändrat rätt mycket här på min blogg och jag har försökt städa upp den. Innan var den mest ett ihop plock av massa kod från olika bloggar och därför ville jag göra om allt från grunden. Den blev inte så avancerad, men förhoppningsvis stilren och enkel.

Snart är det jul som ni vet och att fira den i värmen känns konstigt. Det slog Casey igår hur icke-juligt det kommer vara kring jul och strax efter insåg även jag det. Att inte ha ett svenskt julbord kommer jag sakna, men jag gissar att vårt julbord här inte kommer bli så dåligt det heller. Lite annorlunda bara. Hela vår vistelse här känns som ett undantag från allt vanligt så att julen inte blir som vanligt gör inte så mycket, även om jag kommer sakna familjen mycket. På senare år är det faktiskt att träffa familjen jag ser fram emot mest kring jul och inte alla presenter, även om jag fortfarande gillar dem.


Nu tänkte jag bjuda på något jag inte knappt gjort tidigare alls, nämligen två bilder.


(Bilden ovan är från en av de tre större stränderna här i Newcastle och är tagen under förra veckan. Det var bara dryga 20 grader den dagen, därav tröjan)


(Nobbys beach - en väldigt härlig strand med den vackra fyren längst ut. I kanalen till vänster passerar varje dag ett antal kolfartyg.)

Varma hälsningar till er i kalla Sverige!

Har ni någonsin provat att slänga er ut från ett flygplan? Med en fallskärm såklart, men ändå. Det har numera jag och Jonatan gjort! Jag vet att många är rädda för att hoppa fallskärm, men det har aldrig riktigt skärmt mig. Jag har hela tiden tänkt att det är för högt för att man ska bli höjdrädd och min enda rädsla har väl egentligen varit "Tänk om av någon anledning fallskämen inte vecklar ut sig?". Nu gjorde den det och shit vad roligt det var!

Vi hade bokat något som kallas "Early bird" vilket innebar att vi var tvungen att vara på flygplatsen i Maitland klockan 7 på söndag morgon. Nu ligger Maitland en bit bort så det blev en väldigt tidig morgon. När tåget rullat in på stationen i närheten av flygplatsen (som verkligen var en liten flygplats) blev vi upphämtade av min instruktör. När vi kommit till flygplatsen fick vi fylla i massa papper och sedan fick vi en genomgång av hur hoppet skulle gå till. Jag hade förväntat mig massa säkerhetssnack och genomgång av alla detaljer, men riktigt så var det inte. Killen jag hoppade med förklarade att när vi hoppar ut genom planet skulle jag hålla händerna på bröstet tills han signalerade att jag kunde ta ut dem. När vi skulle landa skulle jag tänka på att dra upp benen så att vi landade på rumpan. Det var allt. Det hela tog kanske en minut att förklara. Så mycket för säkerhet tänkte jag, men litade ändå på att det löser sig. Det gjorde det.


Ungefär 7:40 satte vi oss i ett litet litet plan. Det var jag, Jonatan, våra instruktörer och piloten. Det fanns knappt plats för oss alla fem. 20 minuter senare var det dags för att slänga sig ut ur planet. Detta var det mest nervösa momentet enligt mig. Efter att nästan ramlat runt ut ur planet och snurrat några varv åt himlens alla håll började vi falla med bröstet mot marken. Mitt fria fall varade dryga 30 sekunder istället för Jonatans 60. Anledningen till att jag inte fick falla lika länge var tydligen något som inte var riktigt stängt på fallskärmen vilket gjorde att den vecklades ut för tidigt. För att kompensera det började min instruktör snurra runt på ett sätt som fick Liseberg att framstå som ett skämt i jämförelse. Kul var det iaf och jag hade inget emot det.

När vi landat och jag fick växla några ord med Jonatan förstod jag vad som verkligen hänt. Det var då adrenalinet kom och shit vad bra vi mådde! Det var ungefär då som jag verkligen beslutade mig för att hoppa bungyjump på Nya Zeeland verkligen ska bli av! Även Jonatan verkar inte längre helt främmande för tanken, men vi får se.

Hoppas ni har det bra där hemma och att ni får en vit jul. Här kommer det vara varmt, men vädret ser inte så lovande ut. Vi håller tummarna i alla fall!

Tjingtjong!

Ja att komma hem med en fin bränna verkar bli mer en önskan än verklighet. I dagarna har det varit näst intill tropiskt klimat här, alltså varmt regnigt.  I går var det 35 grader och sol fram till tvåtiden då det gick över till ett åskoväder. Solen har visat sig sällsynt lite de senaste veckorna och då vi suttit en del med det numera nästan avslutade projektet har ingen av oss fått så mycket färg. Det är nog inte som för er där hemma med stormar och oväder, men det är kanske inte vad vi hade hoppats på här.

I övrigt är det rätt lugnt här. Jag spenderar ledig tid åt träningen och Casey medan Jonatan är mer i vårt nästan öde hus. Vi har bakat pepparkakor, lussekatter, gjort glögg och köpt tomteluvor, men värmen gör att den där julkänslan inte riktigt infinner sig. Julen kommer spenderas här i öde Newcastle då det kostar en mindre förmögenhet att åka iväg någonstans över jul. Dessutom är typ allt fullbokat. Det ska ändå bli kul att fira jul i värme!

 

Hoppas ni överlever stormarna där hemma!

 

Over and out!

Ny helg och nya äventyr. För mig har det verkligen varit en lång helg som började onsdag eftermiddag och som slutade idag. I onsdags var jag, Jonatan och Casey (numera min flickvän) på en halloweenfest på Uni. Det var en trevlig kväll som slutade sent för mig och Casey. Inte för att vi kom hem sent, utan för att Luis (en kille i huset) är en jäkel på att snacka om intressanta saker när han är full).

Dagen efter fick Jonatan jobba på projektet medan Casey och jag flög till Brisbane och Caseys kompis Diana. Diana bor i kanten av centrum och med perfekt utsikt över Brisbanes skyline. Helt otroligt vackert!

På fredagen såg jag och Casey Brisbane medan Diana var tvungen att jobba. Vi träffade också en gammal bekant till mig, Amanda, över en brunch. När vi sagt hejdå till Amanda promenerade vi genom Brisbane. Jag blev lite småkär i staden med dess broar och skyskrapor.

Lördag morgon klockan sex tog vi bussen till en terminal där vi hoppade in i stora men trånga jeepar som tog oss till Fraser Island. Fraser Island är en sandö med den häftigaste natur jag sett. Att vi åkte på stranden i en stor jeep gjorde inte resan sämre för en bilnörd som mig. Eller det är inte helt sant, min längd gjorde att jag satt rätt obekvämt och min stackars rumpa blev lite smått deformerad. Hur som helst såg vi vackra sjöar, stränder, hav, regnskog och mycket mer. Natten på ön spenderades i ett varmt tält på en slags kamping. På kvällen bjöds det på BBQ och massa prat. Söndagen bjöd på mer natur och slutade hemma hos Diana sent på kvällen igen. Otroligt häftig resa!

Måndagen blev mest bara en resa hem till Newcastle och ett besök på gymmet. 

Igår åkte jag åkt ner till Sydney där jag mötte upp Jonatan, hans bror och föräldrar för att se lite av stan. Vi tog en lunch i China town och sedan tog vi en båt ut till Manly beach (tänk hur många ordvitsar man kan göra på det namnet!). Efter en skön eftermiddag satte jag mig på tåget hem och Jontan stannade kvar för att ta sig hit till newcastel idag.

 

Denna dag borde jag jobbat med projektet, men istället sprang jag 15 km och var på gymmet en halvtimme. Och så har jag rensat datorn, fixat kameran (den har strejkat en del) och fått gjort massa annat småtjaffs som stressat mig. När detta inlägg blir publicerat ska jag äntligen ta tag i projektet igen och försöka göra något vettigt av dagen!

 

Ha det super där hemma!

(Allt vad styckeindelning och layout heter vill sig inte på denna blogg och jag har inte orkat fixa det. Därför blir texterna lite väl grötiga ibland. Hoppas ni har överseende!)

Vad tiden går fort! Jag försöker komma på vad som hänt sedan sist, men det står rätt still. Förra helgen (alltså helgen innan den som just passerat) var jag, Jonatan, Casey, Daniel, Mayor och ett ett gäng andra på "Reptile park" där vi såg massa vilda djur i fångenskap. Vi såg aligatorer, kängurus, krokodiler, ormar och massa andra djur. Mest populär var koalorna som Casey blev fullkomligt förälskade i. Veckan som passerade efter det spenderades åt projekt och träning för min del. Inte så spännande kanske, men det var okej. Projektet kommer nog aldrig gå "bra" för oss, men det går sakta framåt iaf. Oavsett hur det går har jag lärt mig massor! Helgen som just passerat spenderades på ens tran här i Newcastle. Svensken Anton brände mig totalt och att ta en varm dusch nu är som att få dusch av nålar. Förhoppningsvis syns det att jag varit här när jag kommer hem iaf. Hur som helst fortsatte det varma vädret med över 30 grader. Natten till idag låg jag klibbig i min säng och försökte sova i vårt varma rum. Jag kommer inte överleva denna sommaren! Det varma vädret har nu gått över till en varm tropisk åskstorm som eventuellt kommer hindra mig från att ta mig till gymmet ikväll. Det är rätt ruggigt! Jag hoppas vädret slår tillbaka för i helgen flyger jag och Casey till Brisbane och hälsar på hennes kompis Diana. Jonatan har valt att stanna hemma denna helg. Nästa vecka (eller rättare sagt till helgen) kommer hans föräldrar till Sydney vilket betyder att vi kommer spendera en del tid på olika ställen. Nu väntar ett möte med vår handledare! Tjolong!

...är väl en ganska bra sammanfattning på de senaste veckorna. Förra helgen var jag, Jonatan och Casey på en vinprovning i den närliggande Hunter Valley. Hunter Valley är mest känt för sin kolindustri, men de har även över 140 små vingårdar bland massa vackra gröna små idyliska kullar. Dagen började med att vi blev upphämtade kl 8:15 av en mindre buss. En och en halv timme senare, efter lite omvägar förbi målade hus och gamla kolindustristäder, kom vi fram till den första vingården. Efter ungefär en timme och 10 vinglas (smakprov alltså) senare var humöret på topp och mitt nya favoritvin visade sig vara ett vitt portvin. Jag tror även Casey gillade samma vita portvin medan Jonatan föll för något rött.