Energibubblan

Får man säga så till sig själv? Nu är jag i alla fall tillbaka här i Uppsala och har redan kommit in i gamla vanorna. Att komma tillbaka var rätt tuft på många sätt. En dugga att plugga till i en kurs jag inte påbörjat, tusen adminastrativa saker med boende, skola och annat. Jag fick packa upp alla gamla saker och pyssla här hemma. Okej, det är väl kanske inte så farligt, men det var en stor omställning från ett spartanskt liv down under. Att inte få träffa min flickvän som jag träffat nästan varje dag där nere var och är jävligt tufft, kanske det tuffaste med att komma hem. Men så har ju träffat massa gamla vänner igen och det är alltid kul! Inte så jättemycket verkade ha hänt. En del par att delat på sig och jag har aldrig tidigare haft så många vänner som går på dejter som nu, men det är mest bara roligt att höra om.

Nu sitter jag på flygplatsen i Beijing och har en Kinastämpel i mitt pass. Det känns lite konstigt då vi bara varit här i terminal 3, men ändå! Som alltid när man reser mellan tidszoner är det bra att ha en plan för hur man ska anpassa sig till den nya tiden. Då Australien just nu ligger 10 timmar före Sverige var planen att hålla sig vaken hela flygresan till Beijing och sova på flygplatsen. Det skulle betyda att vi sov under Svensk natt och därmed borde vara i någorlunda fas när vi kommer fram. Jonatan, mästaren på att sova, fixade detta finfint! Han höll sig vaken större delen av flygresan hit (vilket var under ”vår” natt) och sover nu som en stock. Själv såg jag en film på flyget och däckade sedan. Efter fyra fem timmars sömn vaknade jag igen. När vi landat och tagit oss igenom alla kontroller gick vi ock la oss igen. Typiskt nog kunde jag inte sova och är nu uppenbarligen vaken.

 

Så vad kan man göra på en flygplats i Beijing? Ja man kan köpa billig alkohol har jag insett! Man kan också köpa kaffe på Starbucks och köpta Kinesiska sovenirer. Om man har mycket energi kan man ju vandra genom hela terminalen. Det tar uppskattningsvis en och en halv timme.

 

Nu ska jag försöka sova en stund innan vi går på planet. Tiden i kroppen är helt knasig, men om man behöver sömn borde man ju kunna sova. Man kan ju hoppas på det i alla fall.

 

Tjingtjong!

Ja nu är det sista dagen på denna sidan jorden för ett tag. Jag och Jonatan flög i förrgår tillbaka till Australien för en tvådagars mellanlandning innan vi ska fortsätta hemmåt ikväll. Våra två veckor i Nya Zeeland har varit fatastiska. Vi bodde hela tiden i staden Queenstown som är en stad som består av en väldans massa turister. Det är i närheten av Queenstowns som de säger att Bungy Jumpen uppfanns och det är där som de flesta äventyrare drar sig. I Queenstown kan du prova forsränning, åka med jetbåtar, hoppa fallskärm och bungy jump, se natur och vandra. Antalet adrenalinsporter i den staden är väl ungefär lika många som totala antalet sporter i Sverige. Nästan i alla fall. Vi har under vår tid där sett Mileford Sound som var helt otroligt! Det var som att befinna sig i ett vykort konstant! Vi har också vandrat på bergen kring Queenstown och jag har sprungit de kanske jobbigaste löparrundorna i mitt liv upp och ner för bergen. Vi åkte en jättestor gunga över en dal. Jag slängde mig ut för en kant med ett gummiband runt fötterna och föll 134 meter innan jag studsade upp igen. Vi har också kollat in stadens nattliv vilket var häftigt. I Queenstown kan man gå ut varje dag, även om vi nöjde oss med fem. Vi träffade givetvis massa människor och tiden på vandrarhemmet är ett minne för livet. En galen Australiensare drog oss med på en pubrunda och en annan full Nya Zeeländare körde oss sista dagen till flygplatsen. Det var ett äventyr och minne för livet helt klart!

 

Nu befinner jag mig i Newcastle hemma hos Casey som jag måste säga hejdå till. Min tid i Australien är över för nu och jag vill givetvis inte här ifrån. Livet här har varit så underbart och enkelt. Att komma hem till ett mörkare Sverige och allt jag måste ta tag i där är i skrivande stund nästan skrämande läskigt. Men jag antar att det är som de säger, ”All good things must come to an end”. Inte för att jag tror att livet hemma kommer bli dåligt, men jag trivs med att vara på resande fot och känner mig inte riktigt klar med denna resan. Förhoppningsvis blir det fler resor i framtiden!

 

Nästa gång jag skriver befinner jag mig antingen på en flygplats i Bejing eller hemma i Sverige. Vi får se!

 

Later aligator!